År 2016
Så här i slutskedet av året blir det att man blickar tillbaka på det år som varit.
För ett år sedan hade jag ingen aning om att dett skulle bli året med omvälvande skeden och känslor utan dess like. för ett år sedan pratade jag med min far i telefon efter en härlig och lugn jul på Irland Med mina två döttrar och mitt barnbarns första jul. Jag visste inte då att jag aldrig mer skulle få fira jul med min far igen.
Det är tur vi inte vet allt, men rädslan att förlora dem jag älskar griper ibland tag i mitt hjärta som en klo av iskallt stål, och ibland går jag sönder och kraften rinner ur min kropp och jag ligger kvar som förlamad och orkeslös i min säng. Min hjärna säger åt mig att skärpa mig, det är väll bara att kliva upp. Men min kropp lyder inte å timmarna rinner iväg utan att något blir gjort.
Jag är glad då att jag har människor som jag vet älskar mig. Att jag har en syster som jag kan dela min sorg med. En mor som förstår och hjälper. Barn som behöver en mor å som älskar å som får en att veta att man lever å behövs. Å barnbarn som får hjärtat att svämma över. En familj som får en att skratta, gråta, bli tokig på och längta efter. En familj där man får vara svag och sårbar, men även betydelsefull.
Inatt drömde jag om dig aehtjie. Du kommer ofta till mig i drömmarna och där är du frisk, glad, stark och fin. Du säger åt mig att det är bra nu, men när jag vaknar är du inte här. Jag saknar dig så enormt mycket så jag inte vet vad jag ska göra med mig själv. Men är glad du besöker mig i drömmarna att du har de bra nu. vi kämpar på å vissa dagar har vi det riktigt bra. Men du lämnade oss alldeles för tidigt. Du skulle varit med många år till, jag vet du hade velat det. Du fattas i familjen och julen blev bra, fast konstig, du fattades i vår familj. Å tjidtjie är alldeles förvirrad ibland utan dig, du har ju funnits vid hennes sida i mer än 50 år. Igår höll jag på att tappa bort henne i Oslo, de hade varit jobbigt, men som tur är så fixar hon allt bara hon måste. Hon kom tillbaka, lite stressad å svettig, men å vad vi skrattade. Sen körde vi hem till ett tomt hus med massa snö framför dörren å vi hörde dig muttra över att vi varit borta för länge utan att fixa med gården. Du finns i mina tankar dag och natt.
År 2016 var året jag fick gå från största glädje till största sorg många gånger om vart annat. 2016 var känslornas år. Året då jag fick se cancern äta upp min far. Året då jag fick se mitt barnbarn ta sina första steg. Året jag fick se min yngsta dotter kämpa sig tillbaka till livet och förverkliga en dröm. Året jag fick begrava min far. Året jag fick se min äldsta dotter gifta mig. Året min son köpte hus å flyttade ihop med sin kärlek. Året jag slängde mig ut från trygghet till nomadliv och oviss framtid. Året då familjen svetsades samman än mer och firade jul på Irland. Året då mycket förändrades och året jag blev påmind om att ta vara på den tid man har med varandra och att inte ta något för givet.
År 2017 ska bli ett bra år, det känner jag på mig.
Så välkommen 2017, nu lägger vi 2016 bakom oss.
