Idag är jag påväg till min åabpa för syskonhelg. Ser otroligt mkt fram emot att umgänge och nöje. Mitt liv präglas mkt av att vara på resande fot och ständig sysselsättning av jobbkarraktär. Har märkt att jag börjar få ett behov av att fylla livet mer
med goda möten, fritidsgöror och glädje. Jag tror vi behöver skratt, närhet och meningsfullhet. Tänker ofta på vad min far sa i slutet av sitt liv, om att han hade haft ett bra liv, kan jag säga så när jag når slutet fullt ut!? Jag menar inte att varje
dag ska vara en fest, för jag tror även att vi behöver motgångar och svärta för att nå framgång och ljus. Men gör jag saker jag mår bra av eller gör jag saker som förväntas av mig?
Ibland känner jag mig så ensam och vilsen. Tror just jag har stort behov av närhet, omtanke och mening. Å min största drivkraft och glädje har varit att vara en god dotter och en bra tjidtjie, och när båda dessa meningar i mitt liv har förändrats
så svajjar marken under mig. Det är svårt att bara finnas till för sin egen skull.
Men idag skiner solen, jag har pratat med mitt älskade baranbarn, jag ska få umgås med min syster, vara på skidspelen, författarjobb avslutat, bokföring inskickad och afterwork inbokad. Så idag är livet bra. Får försöka njuta och känna mig meningsfull
i det.
Månnoeh åabpa ❤️
