Sommar
Nu har sommarkänslan infinnit sig och man börjar vänja sig att ta dagen som den kommer. Uppdraget för juni månad är inne på sista dagen och det har verkligen inte varit några problem. Jag är riktigt nöjd över att brytit mitt spelande och har beslutat att bara lägga till WF när vi går över i juli. Mest för att jag även har en personlig kontakt med de jag spelar mot, och har saknat dom kontakterna vi har där. Annars så ska jag inte ta tillbaka några spel på mobilen. Nu när jag känner mig rastlös eller inte orkar göra ngt vettigt så tar jag fram ett korsord ist, eller så städar jag lite , faktiskt, så hemmet har det blivit lite mer ordning på. Börjar få aehtjies pedantfasoner och jag saknar att han är där och talar om för oss alla att vi måste plocka upp efter oss, ta in ved, plocka undan disken m.m.
Nu är vi inne i en ny fas i fars frånvaro. KALVMÄRKNING. Kom på igår att vi själva måste ordna med allt och kommer inte ens på vad jag ska påminna mig själv om vad jag ska göra. Var på Dollar och kom då på att, just ja, tändvätska måste jag köpa å då kom en massa tänkar kring det som ska komma. Finns nog med gasol, sängkläder måste med, är kängor smorda (nej!, hör hur du förmanar mig om vikten att sköta sina grejer), knivarna slipade (inte det heller) vägkort till bommen (fast det har nog tjidtjie koll på), kikare måste med, brickor till kalvar (är det ens beställt?), bensindunkar måste fyllas, 6-hjulingen borde ha servas (får göra det efter kalvmärkningen i år, förlåt aehtjie). Allt han förberett och bara gjort så vi bara behövde tänka på vår egen packning och åka för att hjälpa till. Första kalvmärkningen utan min fars närvaro, trotts att han var sjuk och inte var på plats förra året så hade han koll, ett bevis på det var att han mitt i ett morfindrogat tillfälle när vi skulle åka var att han, när jag sa att jag var påväg till fjälls och trodde han var helt borta, bara öppnade ögonen och frågade om jag hade med bomkortet. Varje dag fick jag ringa och avge rapport om antal märkta kalvar, väder, hur många ren som varit i gärdet, hur det gått, om vi kommit ihåg att klipa de speciella kalvarna, vilken mat vi ätit, att vi ätit, hur alla saker i stugorna fungerade. Jag vet att vi klarar det, för du har lärt oss allt du kan, du har visat oss vikten av ordning, reda och planering. Vi är bara inte så förberedda och vi har förlitat oss på din kunskap och dina förmaningar om vad vi borde gjort och vad vi glömt. Jag saknar dig varje dag och jag gruvar mig för juli månad. Sorgen har lagt sig, dagarna går bättre, men saknaden är för evigt. Älskade aehtjie, var med oss i det som måste göras, jag vet att din ande svävar över allt vi gör och inte gör, så påminn oss, vi är inte så van att du inte är med oss i detta.
