Ny månad
Så var vi några dagar in i april och uppdrag 4 är nu igång. Denna månad ska vi tänka på fokus. Alltså inte multitaska (som jag tror det heter) det är svårare än det kanske låter och man märker nu än mer tydligt vad mycke tid man lägger på olika saker när man inte får göra flera saker samtidigt. Som tex: inte se på tv och hålla på med mobilen samtidigt, inte prata i telefon och tex städa, spela spel, titta på tv samtidigt, alltså som på den gamla goda tiden när man hade en telefonbänk som man satte sig vid och pratade i telefon. Alltså fokus på en sak i taget.
Utvärdering av förra månaden var att det var svårt att vara utan fb och insta den först veckan, men sen gick det riktigt bra, jag har knappt varit in den här månaden heller eftersom jag glömmer bort att gå in och kika. Så...det är otroligt vilka vanor man har och att det är nyttigt att bryta mönster.
Annars då i mitt liv! Hm! jaa ni, vad kan man säga. Som ni märkt så har jag inte skrivit på ett tag och det är nog bara så att jag tagit slut. Att alla händelser under de senaste 1,5 året har kommit i kapp och jag mår inte så bra helt enkelt. Den här veckan har jag varit sjuk, vet inte vilken sjuka om jag ska vara ärlig, hade feber och ont i hals i måndags, men annars så har jag bara varit helt slut, jag har knappt orkat kliva ur sängen och förutom ca 10 timmars sömn om natten så har jag sovit hela dagarna oxå, helt kraftlös och orkeslös typ apatisk. Drömmer mardrömmar och vaknar helt svettig och helt slut. En del drömmar är så verkliga att jag inte vet om jag varit med om det eller inte.
I morse när jag somnat om efter att jag var upp och åt lite frukost (sen orka jag inge mer utan lade mig igen) så träffade jag min far på fjället. Solen sken och vi såg på hela fjällvärlden från ovan. Jag frågade honom om det var något han behövde och han sa, ja kanske en huvudvärkstablett! Varpå jag gav mig iväg hemmåt mot mittådalen, på skidor, för att hämta det åt honom. Å vet ni inte vilka skidor som hellst utan sånadär små monski skidor (haha) men färden gick lätt och jag flög fram över vidderna å hoppade över vägar och hinder å sen var jag hemma. Väl hemma så slog vädret om och det blev snöstorm. Jag fick lämna min far kvar på fjället och jag kunde inte fara tillbaka med det han behövde. Vet att jag tänkte, å nej nu dör han där uppe på fjället, men i samma stund så kände jag att det var ju så han ville dö, på sitt kära fjäll i snöstormen, där ville han vara kvar, men han skickade hem mig för jag skulle inte vara kvar där med honom. Tror han ville säga att jag måste stå på egna ben och själv välja väg och riktning, jag kommer möta hinder men dom tar jag mig förbi. Jag vet bar inte just nu vilken väg som är min, känner mig vilsen och utan mål. Men vet nog innerst inne att det är bara jag som kan ta reda på det. Flyter omkring på en flotte på öppet hav just nu. Men har iaf en flotte som håller mig flytande. Alltid något. Kram alla som håller sig flytande där ute i världen.
