Lucka nr.11
Har skapat lite minnen nu några dagar, samt haft riktigt fullt upp med slutproduktion av ett läromedel som är i slutfasen.
Idag har det varit svårt att hitta ett minne. Jag kan tycka det är synd att jag inte tar mig tid till att skriva varje dag.
Min far skrev dagbok varje dag, väder och vad som hänt. Kort, men det behövs inte så mkt för att sätta igång tankarna och få minnena att flöda. Idag läste tjidtjie upp ett minne från hans dagbok från 2 år sedan. Bara tanken att för bara två år sedan så var det fullt fart på familjen och vi visste inte vad vi vet idag. För två år sedan hade en ny liten person kommit in i vårat liv och jag skulle till Irland för att fira jul med mitt barnbarn. Min far visste inte att han hade en sjukdom som sakta höll på att ta fäste i hans starka kropp och vi alla var ovetande om att det var sista julen som han skulle vara i livet.
Den här dagen hade han tagit skotern till fjälls för fiske och för att se om stugorna. Fisk fick han (som alltid) och här i mittådalen pågick julförberedelser och renköttstillverkning för fullt. Bara några veckor senare så fick vi domen, bara några veckor senare förändrades vår familj för alltid. Det blev sjukhus och en kamp som vi trodde vi skulle vinna, hoppet var verkligen det sista som övergav oss, men den kampen skulle vi förlora.
Idag tog jag skotern och körde en bit mot Stentjärnarna, inte lätt med tanke på att det alltid, i alla år har varit min far som kört den vägen, så för oss andra har det bara varit att följa spåret som han kört upp så fort snön lagt sig. idag var det ubruten snö, precis som livet fortfarande är 1 år 3 månader och 11 dagar efter hans död. Våran vägvisare finns inte här utan jag famlar mig fram i skogen och på fjället (känns det som iaf) att han gick före var tryggt och enkelt. Han sa alltid vad man skulle göra och hur. men som sagt, det var nog han som förmanade mig att ta en tur med skotern idag. Det var hans ord som viskade i mitt huvud vart jag skulle idag. Så jag famlar på, det går bra, fast vissa dagar önskar jag bara att han kom hit och gjorde allt det som han gjorde så bra och så enkelt.
Det är fint att han skrev dagbok, så vi kan få minnas.